lördag 8 oktober 2022

Click! Topas nr 20

 

Milo Manaras Click! publicerades första gången 1983. I Sverige gav den ut av Epix i Pox Special-serien 1985. Andra utgåvan kom som Topas Nr 20, vilket alltså är den utgåvan jag har. Det kom ytterligare en utgåva i Lotus-serien 1991, och den finns faktiskt fortfarande att köpa från Epix.

Click! är en lustig historia i vilken en läkare uppfunnit en manick som kan bota impotens. Skurken i historien kidnappar en kvinna och opererar in den i huvudet på henne och kan därefter styra hennes sexuella lustar. Detta gör han som hämnd för att hon tycker han är äcklig, ungefär. 

 Med lite förvecklingar längs vägen och en knorr på slutet så har Manara uppenbarligen ansträngt sig till en viss del när det gäller manus men tyvärr är det ändå rätt bedrövligt skrivet, som så ofta är fallet när det gäller porr. Det är tvära kast från en scen till en annan, ofta utan att det tydligt framgår att handlingen hoppat i både tid och rum. Dialogen är styltig och känns framhastad men det kan liga kärna vara översättarens fel för översättningen är inget som gör mig särskilt glad i varje fall. "Knulla mig i arslet" och liknande uttryck används frekvent och inte vet jag men nog skulle det gått att få till en lite roligare språk med lite ansträngning.

Manaras teckningar är däremot otroligt tilltalande. Han har en stil jag gillar väldigt skarpt med svepande, rena linjer och ofta minimalt med skuggor. Hans mest detaljerade motiv förlorar jag mig gärna i längre stunder.

 Vem som var den tilltänkta målgruppen vete tusan då det som sagt är porr det handlar om men historien innehåller ett par rätt udda inslag med en ung pojke i ett fall och en hund lite senare. Dessa händelser är inte explicit illustrerade men jag tänker att de nog ändå borde vara nog så stötande för att en stor del av den tilltänkta publiken. Men det kanske bara är jag som är färgad av nutiden dr de här inslagen känns ytterst märkliga, för att uttrycka det diplomatiskt.   


 


fredag 7 oktober 2022

Galago nr 14 - 1987

 

 

Detta är det tunnaste numret av Galago jag någonsin läst. Det är nog också det tidigaste. Jag är inte helt säker på vad grejen var men det är helt klart en tidning i förändring och inforutan under ledaren slår fast att "denna skrift är ett försök att visa upp ett representativt urval av hur en vanlig Galago kan te sig."

Nummer fjorton innehåller Ulf Lundkvist, Christopher Nielsen, Max Andersson, Olle Berg, Lars Hillerberg, Gunnar Lundkvist och så klart Joakim Pirinen. Det är kortare serier på en till två sidor och någon stripp och ett par enrutor. Mer än så hinns inte med på tjugo sidor men det är ändå inte så illa pinkat.

Nielsens serie Olas ark är rätt kul även om man ser punchlinen komma. Pirinen glänser som vanligt med ett hopkok av nattsvart pessimism och flyhänt absurdism. Pirinen står även för ett manus till en "pjäs" som han kallar Hjärtats förlorade änglar som handlar om en kille och en tjej som träffas på en krog och flörtar eller vad man nu ska kalla det. Det osar väldigt mycket 80-tal men jag roas ändå.

1987 kostade tidningen 10 spänn och vad kan man fått för en tiokronorssedel på den tiden? Fan vet, men det var så mycket jag brukade få av min mormor på min namnsdag vid den tiden. 



Click! Topas nr 20

  Milo Manaras Click! publicerades första gången 1983. I Sverige gav den ut av Epix i Pox Special-serien 1985. Andra utgåvan kom som Topas N...